Segern i striden vid Toys R Us var viktig, inte minst eftersom den gällde ett stort företag med många anställda. Den fick en stor uppmärksamhet i hela samhället och avslöjade vilka värderingar som ligger bakom både motståndet mot kollektivavtalen och kampen för dem. Men framgången innebär inte att rätten till avtal är vunnen för alla och för all framtid. Bevakningen av våra fackliga rättigheter och rätten till avtal måste fortsätta.

Handels tvingas varje år att varsla om stridsåtgärder mot ett trettiotal arbetsgivare som vägrar att teckna avtal. Av dem går tre – fyra till öppen konflikt innan de anställdas rättigheter är erkända i avtal.

En ny utmaning är företag som i Sverige använder sig av arbetskraft från de nya medlemsländerna i den europeiska unionen utan att vilja teckna svenska kollektivavtal för dem. För fackföreningsrörelsen är det en självklar princip att svenska kollektivavtal ska gälla för alla som arbetar i Sverige.

Tillåts företag att dumpa lönerna och arbetsvillkoren för utländska arbetare i Sverige medför det en press nedåt för alla. Företag med svenska anställda vill då pressa ned lönerna för att klara konkurrensen och alla riskerar att få det sämre.

Från löntagarnas utgångspunkt är syftet med samarbetet i den europeiska unionen det motsatta – att också arbetarna i de nya medlemsländerna ska få det bättre. Inte att lönerna och arbetsvillkoren i de tidigare medlemsländerna ska försämras.

Den kamp för sammanhållning kring gemensamma krav – för kollektivavtalen – som inleddes på det nationella planet för hundra år sedan, måste nu föras också internationellt.