Handels organiserade strejkvakter dygnet runt utanför butikerna. Deras huvuduppgift var att uppmana kunder att inte gå in i butiken och handla, eller leverantörer att leverera varor, medan konflikten pågick. Det gjorde områdena utanför butikerna till slagfält för fackliga och politiska åsikter. De flesta ställde sig på de strejkandes sida, men det förekom också aggressiva påhopp och beskyllningar.

Borgerliga politiker och borgerlig press tog i stor utsträckning parti för Toys R Us mot de anställda. Moderata ungdomsförbundet inte bara angrep strejken utan uppmanade också allmänheten att handla hos Toys R Us, för att stödja företagets ”rättfärdiga kamp mot det förfärliga facket”.

Flera moderata riksdagsmän med Per Bill, som senare skulle bli partiets talesman i näringspolitiska frågor, i spetsen tog ställning för företaget i debattartiklar, intervjuer, riksdagsdebatter och debatter i radio och TV. Bill åkte själv ut till Toys R Us i Kungens kurva för att argumentera med de strejkande.


Strejkvakter under Toys R Us-konflikten vid företagets butik i Malmö.

Alla de tre borgerliga tidningarna i Stockholm; Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och Expressen, och många borgerliga tidningar utanför Stockholm gick till hårda angrepp mot Handels och de strejkande. Däremot ställde sig alla socialdemokratiska tidningar, med Aftonbladet i Stockholm och Arbetet i Malmö i spetsen, på de strejkandes sida.

När striden om kollektivavtal gäller små företag brukar borgerliga politiker och borgerlig press hävda att de stödjer ”den lille företagaren som står ensam mot det stora, starka och maktfullkomliga facket”. Men nu tog de ställning för ett stort, starkt multinationellt företag, även om detta behandlade sina anställda illa.

Striderna om kollektivavtalen handlar om viktiga fackliga och politiska principer: Om arbetsgivarna ensidigt ska kunna bestämma villkoren, eller om de anställda, tillsammans i sina fackliga organisationer, ska kunna tillvarata sina rättigheter. I den principfrågan ställer sig större delen av borgerligheten på arbetsgivarnas sida, oavsett om det handlar om trilskande småföretagare eller stora multinationella företag. Eller – som nu på 2000-talet – företag som försöker dumpa löner och arbetsvillkor i Sverige med hjälp av rättslösa arbetare från de nya medlemsländerna i Europeiska unionen, EU.