Den glesnande kundtillströmningen, sympatiåtgärderna från svenska fackförbund och världsbojkotten blev för mycket för Toys R Us. Den 19 juni ringde en representant för företagsledningen till Handels ordförande Kenth Pettersson och förklarade att företaget ville förhandla.

Handels representerades av förbundsordförande Kenth Pettersson, ombudsmän och en delegation från de strejkande. Företaget representerades av den högsta Europaledningen. Förbundets förhandlare tyckte att förhandlingarna flöt på bra, men det visade sig att företagets representanter inte hade mandat att göra upp. Det var först den 2 augusti, då Toys R Us vice vd Richard Cudrin, anlände från USA som förhandlingarna kunde slutföras.

Cudrin frågade om Handels var berett att fortsätta sina aktioner mot företaget om det inte skrev på kollektivavtalet. Då svaret blev ja förklarade Richard Cudrin att Toys R Us skulle skriva på avtalet, under förutsättning att koncernstyrelsen godkände det. Och den 10 augusti tickade alltså faxen på Handels förbundskontor fram bekräftelsen.

Uppgörelsen innehöll allt det som är viktigt i ett kollektivavtal. Handels hade bara gått med på några smärre eftergifter för att ”hjälpa Toys R Us att rädda ansiktet”.

Efter 93 dagars kamp hade en grupp unga handelsmedlemmar vunnit en seger av historisk betydelse för alla Sveriges löntagare.